Gulligt svärord.

Söte Kristus!

Det måste vara den roligaste svordomen någonsin. Speciellt när den uttalas med emfas av en bibliotekarie som är klädd i olika matchande jordtoner. Lite vardagskul såhär på onsdagseftermiddagen.

Inte-tänka-på-det-ordet.

Igår introducerade DN mig för ett ord jag aldrig hade hört förut, och jag kan inte sluta tänka på det. Trots att det får mig att må riktigt illa, eller kanske just därför. Måste radera ut det där ordet och de där bilderna från mitt medvetande. Är det någon som har något fint ord eller begrepp jag kan tänka på istället? Kanske med en härlig bild till? Något som visar att världen är en vacker och ljuvlig plats.

Och DN. Allvarligt. Skärp er. Finns det ingen äckelspärr i tidningen? Eller hur tänkte ni.

Fjäriln vingad.

Hundratals små vita fjärilar fladdrar över åkar och ängar, leker sina lekar i augustisolen alldeles obekymrade om den stundande hösten.

Olle.

"Natuuuren och dess vanvettigt dansanta älvor!"

(Olle Ljungström svarar på frågan om vad som inspirerar honom i DN häromdagen.)

Man måste älska honom.

Liten har blivit stor.

Igår började han första klass. Sommarlovet är över!

Sommarlov!

Plocka smultron i skogen och jordgubbar från trädgårdslandet. Sitta på trappen och titta ut över fälten. Kisa mot solen. Klappa kaninungarna och cykla och bada. Det är sommarlov! Vi ses i augusti!

                                                           

En kattvideo tack.

Har förstått att det är djupt fånigt att lägga upp kattvideor. Just därför gör jag det. Den här gör mig på bra humör, även en dag som denna. 8 dagar kvar till Gotland! Då har det naturligtvis slutat ösregna. Solen skiner alltid när vi är på Ön.

http://www.youtube.com/watch?v=Vw4KVoEVcr0

Ibland.

Önskar ibland att jag var någon jag inte är, så kunde jag göra något jag inte skulle göra.

Till G.

Fick idag reda på att en god vän och mentor är döende i cancer. Han är 50 år. Han har en son som är 9. Jag hade tagit för givet att han alltid skulle finnas där med sina goda råd och sitt ödmjuka sätt. Idag har inte varit en lätt dag. Var tvungen att jobba på som vanligt men jag kan knappt andas. Det känns som om någon sitter på min bröstkorg. Vad är poängen. Poängen med att leva och kämpa med sin karriär och vad man nu gör om man kan dö bara sådär hux flux. Ifrån sitt liv. Och sina barn.

Mad Men.

Jag älskar den här bilden. Älskar den.

Finaste armbandet.

Sötaste smycket någonsin. I full paritet med kaninungarna här som precis fått päls och snart öppnar ögonen.

http://blogg.aftonbladet.se/sofissnapshots/2011/05/dagens-detalj-51#comments

Att kolla Sofis blogg en gång i månaden och frossa i New York-liv är en sann gulilty pleasure och får mig att längta tillbaka mer än lovligt. Jag kanske rymmer snart och aldrig mer kommer tillbaka. Vad sa ni dårå?

Vardagen tar livet av mig ibland, men det gjorde den aldrig där för där var vardagen en fest varje dag. Även den tristaste jävla dag var alldeles, alldeles underbar. Med en Budweiser ute på brandtrappan och taxibilarna som forsade förbi därnere i en aldrig sinande ström. Mitt ideala liv är som en film, alltid lite roligare och lite mer skarpt i konturerna än den krassa verkligheten, och jag har aldrig kommit närmare än under det år jag bodde och jobbade i äpplet.

Kvigorna i hagen.

Nu är de tillbaka. I år igen.

Och gosigare än nånsin.

Grattis i efterskott på Nationaldagen, Sverige!

När man bott i Köpenhamn ett par år och betraktat danskarnas ogenerade flagganvändande i tid och otid så tänker man tillslut - kan danskjävlarna så kan väl vi? Vi har också ett fantastiskt land att vara stolta över. Det är lätt att glömma bort det ibland. Right?

Respekt!

Att hotellstäderskor iklädda sina uniformer från New Yorks lyxhotell protesterar och kräver respekt för sitt yrke utanför domstolen där sjufaldigt sexbrottsanklagade DSK framträder är bara helt fantastiskt. Filmiskt. Respekt till dessa robusta kvinnor som dag efter dag städar upp skiten efter rika affärsmän på resa för att försörja sig själva och sina barn.

Deras protester är intressanta för den här saken är inte bara en könsfråga, nej långtifrån, utan också en klassfråga OCH en rasfråga. En fråga om under- och överordning och om man ostraffat kan ta sig rätten att utnyttja någon som på alla plan har lägre status än man själv.

Insamlingen.

Så har dagen kommit när man blev den där föräldern som initierar en insamling till fröknarna på dagis inför sommaravslutningen. Identitetskris.

Men ingen annan gjorde det ju den här gången och jag stod inte ut med tanken på att de duktiga pedagogerna som dignar under en för stor arbetsbörda med en för låg lön inte skulle få den uppskattning de förtjänar. Då får man ta att man blir den där Bror Duktig-typen som jag egentligen inte orkar med (Syster Duktig?).

Syrenens tid

Upptäckte att den ljuslila syrenen har överlägset godast doft efter att ha gått genom parken och luktat på alla sorter. Men att den blommar över på en vecka eller två och sedan låter oss längta ett helt år efter nästa gång är grymt. Melankoliskt.

Hela vintern har jag tittat på syrenträdet utanför köksfönstret och undrat vilken färg blommorna skulle vara. De var ljuslila.

Bodström

Thomas Bodström verkar ha skrivit en riktigt underhållande skvallerbok om sin tid i politiken.

Det vimlar av roliga citat. Här är ett: "Ibland brukar det hävdas att kungen är viktig när stora affärer med andra länder ska genomföras. Det är naturligtvis bara nonsens." Haha! Kul, tyckte jag. Men så är Republikanska föreningen den enda förening jag någonsin gått med i. Om inte bostadsrättsföreningen räknas? Där kostade det lite mer än 200 kronor att gå med... Men sen gick jag ur! När jag sålde och köpte hus.

Nä hörni, dags att avskaffa monarkin. Republik kan också vara glamouröst. Och där kan beskådas fina klänningar. Och söta barn. Se på Kennedys, Obamas. Glammigt folks!

                                                    

John John Kennedy på sin pappas begravning. Naaaw...

Elsa

Idag fyller Världens Busigaste 2,5 år! Grattis!

Åh vad jag får lust att fira med tårta, för att ta tillfället i akt att festa till det lite. Fast det "bara" är halvårsdagen. Jag tror på det där, ta tillvara på varje tillfälle att göra livet lite glammigare, om än med små medel. Det är åtminstone mitt recept för att stå ut med den vardagliga monotonin i lämna-jobba-stressa- hämta-laga mat-natta-städa.

Gosa ska jag inte glömma! Det klämmer vi in lite här och var. Också.

Och vinnaren är...jag!

Åh! Jag har vunnit mitt livs första tävling! Tack söta Cecilia Blankens, det ska bli sjukt kul att tillbringa en weekend på Nordic Sea Hotel och dricka en drink i isglas i deras Ice Bar.

http://blogg.mama.nu/cecilias-blogg/2011/05/23/och-vinnaren-ar-3/#comment-12500

Ingmar Bergman

Undrar om det är en slump att Ingmar Bergman dog tre veckor efter att han mottog ett brev där det påstods att hans älskade mamma Karin inte var hans biologiska mor. Och att det skulle publiceras en bok om det snart. Knappast, va? Så sorgligt, och så hänsynslöst att skicka ett sådant brev till en gammal man. Varför inte vänta tills han var borta? Men det är klart, författaren jagade naturligtvis en kommentar från den store regissören i denna sensationella sak, kantad av otrohet, ond bråd död, gentester, bortbytta barn och förfalskade kyrkböcker av pappa kyrkoherden.

Jag stötte på Ingmar Bergman ett par gånger när han fortfarande bodde i Stockholm, i mina uppväxtkvarter runt Karlaplan. Jag gick i gymnasiet. Han var redan då min store idol, jag gick till Cinemateket på Filmhuset var och varannan dag och var helt knockad av demonregissörens filmer. När han tittade rakt på mig (bara det är en ovanlighet på Stockholms gator, folk viker undan med blicken) så gjorde han det med en sådan värme och vänlighet att det kändes som att han såg mig och var nyfiken på vem jag var. Jag ville så gärna stamma fram att jag beundrade hans filmer, men vågade inte, och ville inte, störa. Men jag insåg redan då att det var hans storhet som regissör, att han kunde få skådespelarna att känna sig sedda och kanske också älskade. Och ja, han älskade väl vissa av dem lite extra mycket också, som vi vet... Det skulle jag också ha gjort om jag var han. Men jag hade nog hoppat över Bibi Andersson, hon är inte min favorit.

Bästa filmen? Viskningar och rop. Sämsta? Nattvardsgästerna.

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/ingmar-bergman-var-inte-biologisk-son-till-sin-mor

Hej igen

Jag läser Jonathan Safran Foers "Äta djur" och känner hur den kommer att förändra mitt liv. Alla borde läsa den här boken. Jag blir också så imponerad över vilken insats han gör när han medvetandegör människor om hur det ser ut i den moderna köttindustrin, hur den påverkar miljön, människors hälsa och vilket ofantligt lidande den skapar.

Vad fantastiskt det vore att göra skillnad (förmodligen direktöversatt från engelskans make a difference, men vad säger man på svenska då?). Att påverka världen lite i en bättre riktning. Jag läste att Spike Lee inpräntade det i sina barn, att de skulle förändra världen. Det är vanligt i USA att ambitiösa föräldrar tänker så om sina barn. Lena Olin nämnde i en intervju häromdagen att internatskolan hennes dotter Tora går på är för barn som vill förändra världen. Det hon glömde nämna är att skolan är för barn vars föräldrar kan betala för att få sina barn i en skola som ingjuter självförtroende och kämparanda i dem och ger dem den bästa utbildningen. Men ändå. Förändra världen, göra den lite bättre. Det är fint det. Det skulle jag också vilja göra.

Rättsröta

Hm, hittade ett kort inlägg (se nedan) som jag skrev för flera veckor sedan som aldrig blev publicerat. Nu har samma sak skrivits på debattsidan i SvD bland annat, men jag tycker att det kan tåla att sägas igen. Ni som har bokat en greklandsresa i sommar, boka av! Om svenska kvinnor systematiskt misstänkliggörs och dessutom falskeligen anklagas för brott av grekiskt rättsväsende är detta en oerhört allvarlig fråga.

- Nä, hörni. Den här Greklandsgrejen känns inte bra. Den känns så himla o-bra så att jag har lust att starta en stor kampanj för att alla svenskar ska bojkotta Grekland som semestermål i sommar.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svenskor-mots-av-misstro-i-grekland_6092295.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/polisanmalde-valdtakt-i-grekland-atalas_6089215.svd

Måla naglarna

Haha, Digital Detox Week blev två. Och självklart så detoxade jag inte från allt digitalt. Det var bara en bra ursäkt för att slippa blogga under påsklovet. Istället kollade jag på TV för första gången på evigheter. En kväll i alla fall. Där i huset i Småland omgiven av makens oerhört charmerande släkt. Jag orkar vanligtvis inte kolla på TV eftersom jag inte står ut med den blandning av lam Debatt, gamla repriserade dokumentärer om andra världskriget och lekprogram/familjeunderhållning som visas. Jag vill bara se bra film som jag inte har sett (lycka till!) och välgjorda serier. Så plötsligt hände det. Utan att ens ha tittat på TV-tablån fick jag en riktigt underhållande TV-kväll. Först Kennedys (visst, lite kalkonvarning på den men wtf, snygga dräkter, pillermissbruk och otrohet i Kennedyklanen uppväger en del) och sen The big C. Heter den så? Serien om den blonda kvinnan med perfekt plattångat hår som ska dö i bröstcancer och därför lever livet som om varje dag var den sista. Han den där snygga långa svarta killen som spelar en av knarkbossarna i the Wire var med. The big C har något. Även om jag inte vet om jag skulle orka platta håret varje dag om jag var döende. Jag tänker att den tiden skulle kunna användas till något bättre. Men måla naglarna skulle jag nog. Ja, det skulle jag.

Digital Detox

Jahapp så var det dags för Digital Detox Week som jag läste om hos Annelie. So long på ett tag!

Vinäger

När vi ändå är inne på mat och dryck-spåret, så måste jag få prata lite om min besatthet av vinäger. Ett tag klarade jag inte av vanlig vinäger. Balsamvinäger skulle det vara. Men bara de minsta och finaste flaskorna från specialaffären, med dyrbara droppar lagrade i 20-30 år. Men så kom det en dag när jag inte längre tyckte att det var försvarbart att köpa vinäger för 275 kr flaskan. Eller rättare sagt min man tyckte inte det. Nej, han tyckte inte alls det. Så han köpte något rött rävgift i vanliga mataffären som de kallar balsamvinäger men som inte går att äta. Då fick jag vara utan vinäger ett tag. Tills jag en dag av lite uppgivet hällde vanlig, billig vitvinsvinäger över en tomatsallad jag hade gjort. Och blev fast. Nu äter jag caprese-sallad varje dag. Skivade tomater, mozzarella, några basilikablad och havssalt, peppar, olivolja och en massa vitvinsvinäger. Det ska bada i vinäger. Beroendet av vinäger är lite som beroendet av wasabi till sushin. Man tar mer och mer för varje gång. Rödvinsvinäger är jag fortfarande inte speciellt förtjust i. Kanske måste jag bara hitta den rätta kombon där också?

Ett till måste

Och så påskmust förstås! Det vill säga julmust med en gul etikett. Men det får vänta till påskafton tror jag. För att göra smörgåsbordet då lite festligare. Och barnen får väl dela på en 33 centiliters flaska som vi fick när vi var små. Haha. Fast jag skojar inte. Allt blir mycket godare avnjutet i små portioner. Allt förutom kanske Anthon Bergs mandelägg.
#70-talist

Oemotståndliga

Tack och lov att det snart är påsk! För vad hittar man i sin lokala mataffär då?

Anthon Bergs marsipanägg. Inga kommentarer behövs. De är perfekta. Och förpackningen sen, man blir glad av den. Köp ett gäng påsar och ge bort till alla dina vänner.

Anthon Bergs mandelägg. Jag kan äta hur många som helst, och jag är annars en väldigt måttfull person. Jo, det är sant.

På mitt nattduksbord just nu.

Sophie Kinsella, En shopaholics bekännelser. För att jag skulle kolla hur en riktig chick lit-bestseller är uppbyggd. Insåg att det räcker med att läsa Jane Austens Stolthet och fördom, för den verkar vara mallen för de flesta böcker i den här genren.

Moa Herngren, Jag ska bara fixa en sak i köket. Åh, nej... Hon dricker fem, sex glas vin på varenda sida i den här boken, mår sedan dåligt och dricker igen. Sluta! vill man ropa. Sluta drick. Sluta skriv den här boken. Var finns redaktörerna när man behöver dem som bäst. Den här hade kunnat kortas till hälften.

Helena Henschen, I skuggan av ett brott. Om von Sydowska morden på Norr Mälarstand. Bra!

Måndag

I kväll ska jag laga gnocchi. Italiensk comfort food. Det kan man behöva en måndag, även om det är en härlig måndag. En måndag när solen värmer, fåglarna kvittrar och en humla nyss brummade förbi mig.

Möte idag i Stockholm om mitt nya projekt, kul. Vi diskuterade fördelar och nackdelar och finansiering. Jag tror att jag ska skaffa en mentor, en riktigt bra mentor.

Test

Sitter och jobbar på biblioteket. Älskar att sitta där, omgiven av böcker och tidningar och filmer. Det känns som ett litet paradis, öppet för alla och gratis (eller nåja, skattefinansierat).

När jag under en period i mellanstadiet plötsligt fann mig stå utan bästis var det min räddning att kunna gå ner till skolbiblioteket på rasterna och sitta där försjunken i någon bok. Då behövde jag inte känna mig ensam. Jag lånade hem drivor av böcker och läste ut dem direkt. Senare, i gymnasiet, fick filmerna ta över böckernas roll som verklighetsflykt, eller snarare som optimerare av den livskänsla som de bästa lyckades fånga. Aldrig blev något så glamouröst som på film, tristess var glammigt, diskbänksrealism var glammigt.

Jag gjorde ett test på Martin Seligmans (den positiva psykologins pappa) sajt Authentic Happiness. Gå in och gör VIA-testet som hjälper dig att se vilka dina främsta styrkor är och vad du följaktligen bör fokusera på för att trivas bäst och blomstra. Min främsta styrka är Love of learning. 'Du har alltid älskat skolan, att läsa och museer.' Jo, det är väl jag. Sedan så kommer Judgement, critical thinking and open-mindedness. Appreciation of beauty and excellence. Creativity, ingenuity and originality. Perspective (wisdom). Haha! Det är mina fem främsta karaktärsstyrkor, eller karaktärsdrag heter det väl på svenska. Testet listar alla 24 starka sidor och de fem sista är de du är sämst på.

På mitt nattduksbord just nu.

Spill. En damroman, av Sigrid Combuchen. Jobbig att läsa och lite smått obehaglig i sin beskrivning av livets futtighet. Jag tror att den fick Augustpriset mycket för sin coola titel.

Kärleksförsök och svek. En själsläkares berättelser, av Clarence Crafoord. En biografi av en självupptagen men ändå ganska sympatisk man som väljer arbetet före familjen. Roligt är hur han beskriver alla kvinnor i boken med en inledande mening om deras utseende. 'En parant och välhållen skönhet' och sådant. Ett barn av sin tid.

Fem saker jag älskar

Att gå i vårsolen, kisa uppåt och låta ansiktet sakta värmas upp.
Torra, dammiga trottoarer.
Parker.
Gamla träd.
Gamla tegelbyggnader som har använts som sjukhus, bryggerier, skofabriker etc.

Toppen

Har du torra toppar men inte tid att använda inpackningar som tar en kvart?

Testa Goldwells Dualsenses Rich Repair 60 sec Treatment

…och nu märker ni att jag har jobbat som copywriter också eller hur?

(Testa, den är bra! Inte dyr heller.)

Mina fastrars mat

Har kommit in i en härlig period när jag lagar italienskt varje kväll. Inspirationen kommer från Mina fastrars mat, vem hade kunnat tro att Paolo Robertos första kokbok var så bra som den var. Så, ett glas rött, lite ost och så laga till Pasta al forno eller något annat av de andra smaskiga recepten. Inte speciellt många ingredienser, inte dyra heller, förutom möjligen parmesanosten som man ska slösa med. Och det bästa av allt, att laga den här maten tar inte så mycket längre tid än något annat, en timme får man räkna med, vi börjar vid fem så är maten klar vid sex. Gå och låna eller köp! Buon appetito!

Pasta al forno

Det sitter i håret

Gick utan mössa för första gången på fem månader (hurra!) och märkte att bilarna stannade snabbare framför övergångsställena. Både de som kördes av kvinnor och de som kördes av män. Vissa tokbromsade. Det sitter i håret alltså! Frågan är vad jag ska göra med den informationen.

Här är en bild från Köpenhamn, det var några år sedan nu jag flyttade därifrån men jag minns den här dagen, det var ljuvlig tidig vår då liksom det är här nu. Men det blåste, som det alltid gör i Köpenhamn på vintern, och som det gör här idag också. Vi söndagsflanerade som vi brukade runt Sjöarna som köpenhamnsborna kallar det kanalsystem som går genom stan. Bara ett kvarter därifrån bodde vi, i en ljuvlig vindsvåning (fem trappor utan hiss med en treåring, toppa det om ni kan) på Nedre Norrebro, härligaste kvarteret i stan.

Chailatte

Sitter här och dricker mitt livs första chailatte. Och först när jag fick in det och tog min första klunk förstod jag att det inte innehåller något kaffe. Jag trodde det skulle vara kryddigt te, mjölk OCH kaffe. Jaja. Det smakar som välling med lite kardemumma i. Eller så.

Shit vad dyrt det blir att sitta och jobba på café förresten. Både förmiddagsfika, lunch och eftermiddagsfika. Får väl göra som Blondinbella och se om något kaffehus (by George var det väl i hennes fall) kan sponsra mig. Haha!

Hemligt

Sitter och jobbar med mitt senaste projekt, en nätverkssajt för föräldrar som jag ska vara redaktör för. Har precis haft ett intressant lunchmöte med en duktig företagartjej som jag har bollat idéer med och fått bra synpunkter ifrån. Nu ska det fixas med marknadsundersökning, och så småningom hemsida, facebooksida, blogg och twitterkonto. Spännande...

Mm, finns det förresten något härligare än en fin gammal dörr med ett härligt gammalt nyckelhål. Just denna är hämtad från Malungs hembygdsgård.

New York New York

Vissa dagar är det bara ett vagt minne av hur man kan ha det när man är ung och barnlös och bor och jobbar i världens bästa stad. Det första och enda ställe där jag känt mig helt hemma. Andra dagar skär det i mig av längtan dit samtidigt som jag vet att det inte skulle vara samma sak nu.

Fyra bugg och en coca cola

Riktigt illa förstår ni att det är nu när ni får reda på att denna hemska schlager plågat mitt öra i ett par veckor nu.

DAMN I wish I was your lover

Vinnare i kategorin Jobbig 90-talslåt jag har fått på hjärnan.

Har ni förresten tagit del av undersökningen som säger att kvinnor (och musiker) har lättare att få öronmask - eller kognitiv klåda i hjärnan - ja, helt enkelt när en slagdänga biter sig fast och vägrar släppa taget.

Julian

Idag fyller han 7! Säg grattis!

Docka

Försäljningsargumentet för den här dockans är att den är "anatomiskt korrekt". Några undringar där:
Sedan när bryr sig små barn om att deras leksaker är "anatomiskt korrekta"?
Och sedan när såg små bebisar ut som ET? Eller gör de det? Har de sådär många slappa hudveck kring anklar och vrister? Jag kan inte släppa den här dockan. Det är ju något allmänt läskigt med dockor, men den här tog priset. Den ser inte hälften så kosntig ut på bild som i verkligheten. Jag fick en liten chock när jag såg den, så det kanske är någon posttraumatisk stressreaktion detta. Tack för att jag fick berätta, det hjälper mig att bearbeta.

Egoinas värld

Klipp saxat från bloggen Egoinas värld, en av Sveriges mest lästa vad jag förstår:

Brukar du läsa böcker? Vilka?
- Jag har aldrig läst en hel bok i hela mitt liv. Jag skäms mycket över det och tänker att jag måste börja läsa. Men varje gång jag försöker blir jag bara irriterad på författaren. Kanske väljer jag fel böcker, jag vet inte.

Hade du bra betyg i högstadiet och gymnasiet?
- Med tanke på hur lite jag ansträngde mig hade jag väldigt bra betyg.

/Wtf?

Konsten att vara artig

Jag har alltid tycket att det är enormt viktigt att vara artig, hälsa, visa hänsyn, bjuda in den som står vid sidan om ett samtal, presentera folk för varandra. Ja, vanlig enkel hyfs, att vara trevlig, förekommande och väluppfostrad. Att hälsa på sin granne med ett leende är en självklarhet, att titta bort när man möter någon i porten är inte ok.

Så, när jag hämtar på dagis och i skolan hälsar jag på alla föräldrar jag möter i och strax utanför byggnaden vid mitt barns avdelning. Även om jag inte känner igen dem. Även om det är mormor eller farfar som hämtar. Även om jag går förbi två som pratar med varandra; åtminstone om jag känner igen dem tycker jag att jag då bör säga hej, det går att titta upp och nicka vänligt när någon går förbi samtidigt som man håller ett samtal vid liv. Fast det skulle man inte kunna tro det om man dömer av det antal hej jag får tillbaka. En detalj i sammanhanget är att man bör se glad ut när man hälsar, skina upp lite liksom, som att "hej, vad kul, Elias mamma".

För många svenskar, surmulna och ouppfostrade, ter sig det här väldigt svårt. De vill helst låtsas som om andra inte finns, alternativt stirra till med en kall blick men inte röra en min när de går förbi. Alternatiet är att köra den passivt aggressiva stilen, som många affärsbiträden, och hälsa men se helt nollställd ut, alla muskler helt i schack. Då har man inte gjort något formellt fel, inget man kan få sparken för, men man visar ändå med all önskvärd tydlighet att personen framför en inte är värd ett ruttet lingon. Inte värd att anstränga sig för.

Anyway, idag tog jag det hela ett steg längre. När jag hämtade sonen klev jag in och satte på mig de blåa skoöverdragen (de man gärna glömmer ta av sedan, och lallar iväg ut på gatan med tills någon förbarmar sig över en och påpekar misstaget). Jag hälsade på en mamma, kommenterade de trasiga skoskydden (socialt småprat enligt formel 1A), hälsade på ett par till föräldrar, hämtade barnet som satt och spelade spel och inte ville gå, ut i tamburen (eller, ja, där de har sina jackor, hallen med det fina gamla rutiga stengolvet)  igen, samla ihop ryggsäck/vantar-från-torkskåpet/blöta hopknölade överdragsbyxor från hyllan och så förstås mina två väskor och mössa och vantar. Som en packåsna.

Får så syn på en ny mamma, en i mössa, känner inte igen, men hälsar med ett tydligt hej, hon ser väldigt förvånad ut, lite socialt småprat (planeringsdag eller inte?) igen, av med skoskydden och så ut. Först när jag var ute genom dörren inser jag att jag hälsat och småpratat två gånger med samma mamma, bara det att hon först var utan mössa, sedan med. Nu inser jag varför hon såg så förvånad ut. Känner mig riktigt dum, men säger till mig själv, lite som tröst, att det är bättre att hälsa två gånger än att inte hälsa någon gång. Självbedrägeri förmodligen. Kommer nog vakna upp i natt och bara: Neej...varför hälsade jag två gånger...

Ja, det är sånt jag tycker är pinsamt. Och ni då?

Skulle lägga in en bild här på de fina blå skoskydden men det krånglar så det kommer sedan. Den som väntar på något gott...

Finlandssvenska

Sitter och lyssnar på en ung man som talar finlandssvenska och inser att jag skulle vilja ha det i mitt liv, höra det varje dag. Så ser han ut som en ung Heidenstam också. Nu är jag ju gift, men kan man ta en man för dialekten?

Mormor och morfar

Nu på Ofvandahls. Traditionsrikt gammalt fik. Min morfar studerade juridik i Uppsala och jag njuter av att vara på ställen där han med all säkerhet har varit. Fast, nu blir jag osäker, han levde på en snål budget, inneboende hos någon tant och inte tillräckligt med pengar hemifrån. Han  gav lektioner för mindre studiebegåvade men bättre bemedlade. Han kanske inte kunde unna sig att gå hit.

Måste besöka Östgöta Nation någon dag, som morfar tillhörde. Min morfar, den kunnigaste människa jag någonsin träffat. Han tillhörde en annan stam, en som inte finns längre. Han kunde rabbla fakta om krig och kungar och allt annat man kan tänka sig som har stått i en historiebok som ett rinnande vatten, och han var så stolt över mig. Mest bara för att jag var jag. Latin, juridik. Han var sladdbarnet, yngste sonen av tre, den första i släkten som fick studera. Och läshuvud hade han. Först inackorderad i Linköping, sedan Uppsala, sedan arbete som jurist i Stockholm. Och där träffade han mormor, på en parkbänk i Humlegården. Hon var kokerska hos några fina familjer, mormor var speciellt stolt över att hon arbetat för författarinnan Alice Lyttkens. Mormor som var äldst av ett gäng syskon, som vuxit upp på svenskön Ormsö utanför Estland, som bara hade fått gå i skola ett par år. Sedan skulle hon hjälpa till att ta hand om syskonen, laga mat och tvätta. Mormor lagade den godaste husmanskosten, broderade de vackraste initialer på linnet, sydde sedan på de finaste spetsband, var stark och stadig och älskade sitt vetebröd till kaffet på eftermiddagen.

Om jag bara kunde få tillbringa en enda eftermiddag till med dem. En enda timme, en enda minut.

Mindfulness

På ljuvliga fiket med höga golvsocklar, gammaldags tapeter och sirliga kakelugnar i varje rum. Älskar't.

Solen skiner igenom de spröjsade fönstren. Tacksam för det.

Bläddrar i min facebooksvän Illustratörens bok Bebisbekännelser. Skrattar högt (nej inte så högt, skrattar till lite diskret) på sidan som handlar om Lennart Nilsson.

Nu strömmar det in folk. Lite svårt att behålla sitt fokus när småbarnsföräldrar pratar HÖGT och utan uppehåll med sina barn. Men visst, jag gör ju likadant, pratar lite för högt och tydligt med (mina) små barn för att de ska höra och Lära Sig Orden.

Nej, nu väntar sista biten av pajen och en snabb promenad i vårsolen. Over and out.

De som eller dem som

Följ den rafflande diskussionen om när man ska använda "de" och "dem" hos Annelie som inte bara är lärare, frilansjournalist, författare och bloggare utan även mamma.

F'låt, den där gamla reklamfilmen med tandläkaren fladdrade förbi i hjärnan - and I had to act on it.

Jag. Bara. Måste. Och då kom jag att tänka på en annan grej.

Will nicht. Muss! Will Nicht. Muss! Filmreferens. Vem vet? Någon?

Nu: Paj med chevre och pinjenötter. Sallad till, och sedan en kopp grönt te med smak av citron och yoghurt och en chokladbit.

Och vet inte vart

På mitt nattduksbord just nu: Och vet inte vart av Astrid Flemberg-Alcalá. Den svårsmälta historien om en adoptivmammas oförmåga att knyta an till sina båda små söner.

Stockholm

Jag har inte bott i min gamla hemstad på mer än fem år. Först två år i Köpenhamn och nu tre år i Uppsala. När jag bodde i Danmark saknade jag inte Stockholm. Alls. Den danska huvudstaden kunde erbjuda allt Stockholm har - och lite till. Men nu, nu när jag bott i en mindre stad för första gången i mitt liv, först mitt i och sedan ett par månader i ett hus på landet strax utanför. Vad jag kan sakna Stockholm. Det gör ont i mig av saknad. Och ändå är staden, den riktiga, bara 40 minuter bort. Men det spelar inte så stor roll. Det jag saknar är att ha den omkring mig, att vara omsluten av den. Alla människor, byggnadsarbeten som pågår, trafikens brus. Lukterna, mångfalden, mixen. Att gå ut och vara bara några minuter från en park, ett museum, ett café. Precis så hade jag det när jag bodde mitt i Uppsala också, men det räckte inte. Det var för lite, det var för litet. Mitt ideal är att kunna gå runt i en hel dag och inte se eller möta någon jag känner. Självklart händer det att jag möter någon jag känner i Stockholm också. Då blir jag glad. Men i en mindre stad är det helt omöjligt att inte träffa på någon man känner, det blir ingen överraskning, det blir en självklarhet.

En av Stockholms mest värdiga byggnader, sida vid sida med en av de mest malplacerade.

Rör har jag alltid funnit skrämmande, speciellt i kombination med mörkt grumligt vatten. Nya citybanan eller vad den heter gör att de måste byggelibygga som galningar nere vid Söder Mälarstrand. Det här var när jag förirrade mig in på fel sida om Slussen på väg till Fotografiska. Jag är född i Stockholm, men jag går alltid vilse i Slussen, vad är det om egentligen.

Sarah Moon-utställningen var magnifik. Suggestiva, mörka bilder. Vilken konstnärlig ådra som måste ligga bakom. Hon hade inte tillåtit museet att sälja minsta affisch med hennes fotografier, tyvärr. Stark vilja, kontrollmani förmodligen. Jag är inte förvånad. Inte efter att ha sett alla hennes otroliga iscensättningar.

Resterande utställningar kan man lätt hoppa över. Jag menar, bilder på Andy Warhol i peruk och läppstift. Åh, gäsp. Sett förut. Platt.

Vilka sjukt goda grejer de hade i caféet. Rostbiffsmörgåsen var otrolig, en måltid i sig. Väl värd sina modiga slantar. Rulltårta får det bli nästa gång. En gammal gulity pleasure sedan mormor bjöd på det när jag var liten. Jag tyckte inte det var gott, men åt ändå. Sedan när jag var student kunde jag köpa en rulltåta på ICA och äta halva och älska det. För att det påminde om min mormor och det trygga i min barndom. Nu har jag inte ätit det på evigheter, men känner att det snart är dags. 

Jaja, anyway. Promenerar längs med Strömbron bort mot stationen och tåget hem.

En semla och allt är bra

Måndagen höll på att vinna över mig, men så kom jag på att jag kunde promenera bort till underbara Forsa Hembageri och köpa en semla till kvällens Måndagsmys och då var allt bra igen.

Måndag igen

Jaha, ok, så var det måndag. Igen. Livet känns ibland som ett lånt pärlband av måndagar. Jag har ju försökt att besvärja måndagsbluesen de senaste veckorna. Jag införde Måndagsmys i familjen. Festlig mat och dukning, mys och snacks efteråt. Men det är ju med familjen, på kvällen. Det är alltid mysigt, och fullt ös så man inte hinner tänka innan man utmattad sjunker ner framför DVD:n vid niotiden.

Nu känner jag hur det kryper i mig av ett lätt obehag, hur den välbekanta känslan av att vilja fly griper tag i mig. Fly från rutinen, det välbekanta, det snötäckta landskapet utanför fönstret. Fly från mig själv, min familj, från alla jag träffat. Gå själv på de torra, grusiga trottoarerna i en stad där jag inte känner en enda människa. Sätta mig ensam på ett café och titta på husen på andra sidan gatan genom fönstret. Sådant som jag gjorde när jag var yngre. Men sådant gör jag inte längre. Flyr iväg en liten stund gör jag oftast genom att läsa eller se på film, men film ser jag bara på kvällen enligt en regel jag satte upp för mig själv för mycket länge sedan (undantaget är filmfestivaler) och läsa har jag inte tid eller ro att göra nu, för mycket att göra.

Första delen av Karl Ove Knausgårds Min kamp ligger på soffbordet och jag undrar om jag någonsin kommer att läsa ut den, den känns lika oöverkomlig som Proust. Utdragen. 6 band skulle det visst bli. Hur kan man vara så uppfylld av sig själv att man tror att folk vill läsa ens självbiografi i 6 band. Inte för att den inte är bra, det är den. Men ändå. Önskar att jag hade lite av den där självgodheten. Istället vill jag inte ta för mycket plats, är alltid rädd att störa, att slösa andras tid.

Och så en till på trippen down memory lane

Och här läste mamman en god bok medan den lille tog igen sig lite.

Time flies, no?

Den 18e mars fyller han sju år.

En vän i Paris

Jag har en väldigt söt och trevlig vän, en tjej på drygt 30 som ursprungligen kommer från Bryssel och som bor och jobbar i Paris med att anordna musikfestivaler. Vi träffades när vi båda jobbade ihop i New York. Jag tycker att hon har haft lite otur med sina pojkvänner och tänkte se om jag kan inte kan para ihop henne med en trevlig svensk kille som känner sig redo att skaffa familj. Hon kommer till Stockholm på jobb någon gång om året och min förhoppning är att hon ska komma hit oftare om hon träffar någon härifrån. Alltså, jag söker en schysst grabb som bor i Paris, i Stockholmsområdet eller som pendlar emellan. Någon som har något tips?

Simultankapacitet

Passade på att testa nya vårklänningen (H&M 349 kr) medan jag slängde in en tvätt.

En dröm

I natt drömde jag att jag satt på ett café. Jag satt ensam vid bordet. Det var ett café som de i Paris, där små runda bord är vända mot ett fönster mot gatan som öppnas upp på sommaren. Jag hade en kopp framför mig. Bredvid mig satt en kvinna, hon satt till hälften bortvänd ifrån mig och ljuset föll så att jag bara kunde ana hennes konturer, hennes späda kropp, hennes ljusbruna hår som föll ner över axlarna. Vi satt mycket nära varandra. Plötsligt vände hon lite på ansiktet och tilltalade mig, fortfarande utan att jag kunde se hennes ansikte. Hon sa: "Du vet att du måste lämna honom." Det var inte en fråga. Hennes röst var hård, kroppshållningen bestämd. Jag svarade snabbt: "Ja." Sedan satt vi så i några sekunder. Jag sneglade mot henne, visste inte vad jag skulle säga mer, men visste att hon hade rätt. Jag kände ett stort obehag, och samtidigt ett lugn, en visshet. Sakta lyfte hon huvudet och tittade mig i ögonen. Då såg jag att det var jag. Det var jag som satt där mittemot mig själv. Kvinnan bredvid mig var jag själv. Sedan vaknade jag ur drömmen.

Samtal med J

Samtal med sonen i morse 07.45 :

Jag: Sen ska jag sätta mig ner framför datorn och jobba.
Julian: Man jobbar inte framför datorn, man slöar.
Jag: Va? Nej, man jobbar. Väldigt många sitter framför en dator och jobbar hela dagarna.
Julian: Du ska slöa, inte jobba.
Jag (i förorättad ton): Jag ska skriva saker på datorn.
Julian: Det är kul att skriva.
Jag: Jag ska skicka mail till personer som jag behöver höra av mig till.
Julian: Det är kul att maila.
Jag: Att jobba kan vara kul. Det behöver inte vara tråkigt att jobba.
Julian: ------------

Style by Julian

Ask me no questions and I'll tell you no lies

Hittade några frågor för ett tag sedan på Amanda Hellbergs fina blogg. Så då tar vi väl och svarar på dem nu, inte sant?

Finns det något killnamn som du tycker är så trist och fult att du skulle skämmas för hans namn om han var din kille?
Japp. Många. Jörgen. Olof. Jag skulle inte skämmas men inte tycka det var så härligt. Fast om jag fick kalla Olof för Olle så? Jag skulle nog kunna hitta på bra smeknamn till det mesta. Och så bara använda det. Jörgen blir ju svårt, men han får heta J.

Om du fick välja ett enda av dina ex att tillbringa ytterligare en natt tillsammans med, vem skulle du då välja?
Haha, har inga riktiga ex. Men OK, jag säger kille jag var kär i som jobbade på Spaghetti Company på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Som jag hängde lite med, då i gymnasiet. Han vars far var läkare men hade dött i cancer. I vilket fall som helst så ska det helst vara någon som han: lång, blond och blåögd. Om jag får välja.

Finns det någon dialekt som du tycker är så ful och osexig att du skulle ha svårt för att inleda ett förhållande med en kille med denna dialekt?
Ja. Riktigt utpräglad skånska. Gotländska däremot är bara ett plus.

Om du var tvungen att välja mellan att aldrig mer i ditt liv få använda någon typ utav smink eller att aldrig mer få läsa en bok, vad skulle du då välja?
Smink… måste jag kanske svara då... Fruktansvärt val. Får man höra på ljudböcker åtminstone? Annars så säger jag pass på den frågan. Fast jag säger pass i alla fall för jag gillar själva proceduren att öppna en bok och läsa, att blicken löper över raderna med svarta bokstäver på det vita pappret. Känslan av pappret under handen. Far åt helvete säger jag, du som kommer med ett sådant ultimatum. För jag vill inte heller leva utan mitt läppstift, min röda läppglans, concealer, highlighter.

Om du var sommarpratare i P1 och skulle berätta en lustig historia hämtad ur ditt liv, vad skulle du då berätta?
Så många ”lustiga” historier finns det inte i mitt liv.

När jag halkade på ett bananskal utanför min gamla gymnasieskola (Östra Real i Stockholm) framför killen jag var förtjust i, skolans snyggaste enligt min mening. Jag gick i ettan, han gick i trean. Det var väl den då. Annars kommer jag inte på något.

Om du inte får nämna en kändis, vem är då världens snyggaste kille?
Om jag inte får nämna en kändis? Jag säger Jude Law i alla fall. Ha!

Annars min pappa som ung kanske. Eller min son Julian. Han är sjukt snygg.

Vet du vad din mormors mamma och din farmors mamma jobbade med?
De jobbade med att ta hand om sina familjer, sina gårdar.

Skulle du våga sätta 100.000 kronor på att du utifrån ett klassfoto kan nämna både för- och efternamn på alla klasskompisar från mellanstadiet?
Nej, jag skulle sätta 100000 på att jag inte skulle klara det. Så det vore lättförtjänta pengar.

Nämn något som du gjort och ser tillbaka på och tänker ”Hur kunde jag vara så jävla dum!?
Oj, wow, listan är lång.

Söka upp min pappa som jag inte hade träffat på 20 år och stanna i tre veckor med honom och hans nya unga fru vilket resulterade i total katastrof.

Åka och träffa min pappa en gång till efter det, fem år senare. Katastrof igen.

Snatta en gång på Tempo i Fältöversten som tonåring och åka fast.

Etc, etc, etc i all oändlighet. Den tar inte slut den där dum-listan.

Finns det något yrke som nästan automatiskt gör även den torraste kille lite mer spännande och intressant?
Musiker och låtskrivare i ett riktigt bra band eller (och det här har kommit på senare år, väldigt konstigt?) finanskille med hängslen och hela kitet. Lite Wall Street.

Men en torr kille blir aldrig intressant, oavsett yrke eller utseende. Tyvärr.

Villa, hund och Volvo eller lägenhet i city, utekvällar och cykel. Vilket tror du stämmer bäst överens på ditt liv om fem år?
Hus, hund, katt, barn, Volvo, cykel, innekvällar, utekvällar. Jag tar allt det där. Jag har nästan allt det där.

Om alla dina tidigare pojkvänner skulle sätta sig i ett rum och komma överens om din absolut sämsta egenskap, vad tror du då dom skulle komma fram till?
Oh, ALLA mina tidigare pojkvänner alltså? Eftersom jag träffade min man när jag var 20 är de inte så många. Inte så många alls.

Att jag ville göra allt tillsammans, kanske? Hänga hela tiden.

Om du var tvungen att byta hem med någon av dina tjejkompisar, vems hem skulle du då föredra?
Jennys kanske. Mysigt inredd femma på Karlavägen vid Humlan i Stockholm. Jag gillar Humlan.

Vad är det absolut konstigaste stället du har varit tvungen att kissa på?
Vet inte riktigt men jag måste springa hela tiden så det borde ha varit ett par ställen. Men mest är det bakom en buske i någon skog och så. Inte så konstigt alls.

Men den där gången för mycket länge sedan på någons jobbfest när jag kissade i duschen i en skrubb för att det var så lång toakö kanske.

Vem av tjejerna i rummet skulle med störst sannolikhet kunna tänkas bli statsminister?Inte jag. Kanske du. Eller någon som läst statsvetenskap.

Festfin

Alla hjärtans

Ah, både måndagsmys och Alla hjärtans dag idag. Det kommer att bli den bästa måndagen hittills sedan satsningen på att utrota måndagsblues påbörjades.

Ekogeléhjärtan (som man slipper få ont i huvudet av, yes!) röda ballonger och fest blir det ikväll. Röda förklädesklänningen på Elsa så ser hon ut som hämtad ur någon Elsa Beskows ljuvliga böcker. Julian borde verkligen ha haft sjömanskostym, eller åtminstone en sammetsjacka. Men tills jag av en lycklig slump springer på en sådan, får det bli kavajen och snyggaste blåvitrandiga tröjan under.

A&A

Alex Schulman har Sveriges bästa blogg och har haft det ända sedan han började blogga. Hur blir man så bra? Han har alltid varit skitrolig, och han var aldrig överdrivet elak. Ryktet om hans mobbningsfasoner var och är betydligt överdrivet. Men det var ju också det som skapade hans framgång. Människor älskar att förlåta en man som gör avbön för sitt förflutna och som dessutom skriver gulligt om sin lilla dotter.

Nu har hans fru Amanda också lyckats med konststycket att få till en riktigt underhållande blogg, en som på ett perfekt sätt kompletterar hennes makes byggande av sitt varumärke. En riktig livsstilsblogg där de framstår som kära, lyckliga, framgångsrika, roliga, snygga (hon) och generösa (han). Hon hittade rätt direkt. Hur är det möjligt? Hennes krönikor i MAMA var väl inte helt klockrena. Kanske bloggformatet passar bättre helt enkelt. Eller så har Alex hållit skrivarkurs därhemma. If you learn from the best...

På mitt nattduksbord.

Jorden de ärvde. Björn af Kleen. Överklass. Susanna Popova. Status. Marie Söderberg Tralau. Mediababe. Jaqueline Kothbauer.

Jag vet inte vad den här högen egentligen säger om mig, mer än att jag gick förbi biblioteket och browsade förbi några hyllor i jakt på snackisar, böcker som det skrivits om i media. Det är min guilty pleasure, men jag är inte säker på att det är bra för mig. I den senaste samlingen blev det lite mycket adel och pengasnack.

Status är en riktigt jobbig bok. Vet inte om jag läser klart den. Jorden de ärvde är välskriven och intressant. De andra har jag inte öppnat ännu.

Det vore kul att veta vad ni har på ert nattduksbord/nattygsbord/sängbord.

x4utmaningen.

1)      Fyra saker jag gjort i veckan:
- Suttit och jobbat på Carolina Rediviva

- Förberett en insamling till ett flickhem i Sudan.
- Ätit lunch på en studentnation
- Läst en massa nya, välskrivna bloggar.

2) Fyra TV-program jag kollar på:
- Bibliotekstjuven
- Jakten på lyckan
- Sopranos.
- Mad Men.

3) Fyra saker jag bävar för:
- Körkortet.
- Skrivkramp.
- Spöken.
- Skilsmässa.

4) Fyra saker jag längtar efter:
- Sommaren: Gotland. Tvättvinda. Hängmatta. Grönt gräs.
- Att träffa gamla och nya vänner –ofta!
- Smörrebröd och öl.
- Att förverkliga mig själv.

En bra anledning att flytta till landet

Soluppgången, solnedgången, stjärnhimlen. Att vandra över åkrar täckta av solglittrande snö.

Svar på 10 frågor.

TA UPP NÄRMASTE BOK, SLÅ UPP SIDAN 18, RAD 4. VAD STÅR DET DÄR:
Man frågar sig om Gyllenkroks egendomar är så värdefulla från “kultur- och naturvårdssynpunkt” att fideikomissurkunderna från 1743 och 1779 bör få fortsatt giltighet. Jorden de ärvde, Björn af Kleen

VAD VAR DET SENASTE DU SÅG PÅ TV:
Jakten på lyckan, med Hanna Hellquist

BORTSETT FRÅN DATORN, VAD HÖR DU PÅ JUST NU:
Stolar som skrapar, fotsteg, harklingar och knatter från laptops. På Carolina Rediviva.

NÄR VAR DU SENAST UTOMHUS OCH VAD GJORDE DU DÅ?
I morse, promenerade från sonens skola till universitetsbiblioteket.

VAD HAR DU PÅ DIG?
Svarta tights, randigt svartvitt linne, vit blus över.

VILKEN VAR DEN SENASTE FILMEN DU SÅG?
The Social Network.

SKULLE DU ÖVERVÄGA ATT FLYTTA UTOMLANDS?
Absolut. Jag har hittills bott utomlands i fyra perioder av mitt liv och hade nog inte flyttat tillbaka igen om det inte vore för sonen. Han ville hem. Jag vill alltid någon annanstans.

Nervös.

Ska ta bussen härifrån in till stan för första gången. Det är en sådan buss som går fem gånger om dagen. Missar jag den, ja då går den igen tre timmar senare. Blir alltid nervös när jag ska med ett tåg eller en buss eller en båt som har en viss avgångstid och som inte går så ofta. Speciellt när jag har betalat en biljett. Ja, flyg ska vi ju inte prata om. Då. Är. Jag. Ute. I. God. Tid.

Jag var tvungen.

Ja, men det är klart att jag var tvungen att välja en bloggmall som heter Eterisk. Tvungen!

Snart så smäller det.

                                                                                           

Teckning Lina Blixt

77 dagar kvar till påsk. 72 dagar tills påsklovet börjar. 52 dagar kvar tills vi går över till sommartid. 50 dagar kvar till Våffeldagen. 46 dagar kvar till Vårdagjämningen. 33 dagar kvar till Fettisdagen. 16 dagar tills sportlovet börjar. 10 dagar till Alla hjärtans dag.

I want to thank my producers, my beautiful actors, and most of all my...

Jag får börja med en länk till den smarta och snygga tjej som fick mig att ta upp bloggpinnen. Illustratören och författaren Amanda Hellberg som precis har kommit ut med sin nya skräckis Döden på en blek häst. Läs den, den kan inte vara dålig. I know I will.

                                                       
Tack för inspiration och för att du börjar julpynta två månader innan jul och påskpynta två månader innan påsk.