Nu på Ofvandahls. Traditionsrikt gammalt fik. Min morfar studerade juridik i Uppsala och jag njuter av att vara på ställen där han med all säkerhet har varit. Fast, nu blir jag osäker, han levde på en snål budget, inneboende hos någon tant och inte tillräckligt med pengar hemifrån. Han gav lektioner för mindre studiebegåvade men bättre bemedlade. Han kanske inte kunde unna sig att gå hit.
Måste besöka Östgöta Nation någon dag, som morfar tillhörde. Min morfar, den kunnigaste människa jag någonsin träffat. Han tillhörde en annan stam, en som inte finns längre. Han kunde rabbla fakta om krig och kungar och allt annat man kan tänka sig som har stått i en historiebok som ett rinnande vatten, och han var så stolt över mig. Mest bara för att jag var jag. Latin, juridik. Han var sladdbarnet, yngste sonen av tre, den första i släkten som fick studera. Och läshuvud hade han. Först inackorderad i Linköping, sedan Uppsala, sedan arbete som jurist i Stockholm. Och där träffade han mormor, på en parkbänk i Humlegården. Hon var kokerska hos några fina familjer, mormor var speciellt stolt över att hon arbetat för författarinnan Alice Lyttkens. Mormor som var äldst av ett gäng syskon, som vuxit upp på svenskön Ormsö utanför Estland, som bara hade fått gå i skola ett par år. Sedan skulle hon hjälpa till att ta hand om syskonen, laga mat och tvätta. Mormor lagade den godaste husmanskosten, broderade de vackraste initialer på linnet, sydde sedan på de finaste spetsband, var stark och stadig och älskade sitt vetebröd till kaffet på eftermiddagen.
Om jag bara kunde få tillbringa en enda eftermiddag till med dem. En enda timme, en enda minut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar