torsdag 16 juni 2011

Till G.

Fick idag reda på att en god vän och mentor är döende i cancer. Han är 50 år. Han har en son som är 9. Jag hade tagit för givet att han alltid skulle finnas där med sina goda råd och sitt ödmjuka sätt. Idag har inte varit en lätt dag. Var tvungen att jobba på som vanligt men jag kan knappt andas. Det känns som om någon sitter på min bröstkorg. Vad är poängen. Poängen med att leva och kämpa med sin karriär och vad man nu gör om man kan dö bara sådär hux flux. Ifrån sitt liv. Och sina barn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar