måndag 28 februari 2011

Måndag igen

Jaha, ok, så var det måndag. Igen. Livet känns ibland som ett lånt pärlband av måndagar. Jag har ju försökt att besvärja måndagsbluesen de senaste veckorna. Jag införde Måndagsmys i familjen. Festlig mat och dukning, mys och snacks efteråt. Men det är ju med familjen, på kvällen. Det är alltid mysigt, och fullt ös så man inte hinner tänka innan man utmattad sjunker ner framför DVD:n vid niotiden.

Nu känner jag hur det kryper i mig av ett lätt obehag, hur den välbekanta känslan av att vilja fly griper tag i mig. Fly från rutinen, det välbekanta, det snötäckta landskapet utanför fönstret. Fly från mig själv, min familj, från alla jag träffat. Gå själv på de torra, grusiga trottoarerna i en stad där jag inte känner en enda människa. Sätta mig ensam på ett café och titta på husen på andra sidan gatan genom fönstret. Sådant som jag gjorde när jag var yngre. Men sådant gör jag inte längre. Flyr iväg en liten stund gör jag oftast genom att läsa eller se på film, men film ser jag bara på kvällen enligt en regel jag satte upp för mig själv för mycket länge sedan (undantaget är filmfestivaler) och läsa har jag inte tid eller ro att göra nu, för mycket att göra.

Första delen av Karl Ove Knausgårds Min kamp ligger på soffbordet och jag undrar om jag någonsin kommer att läsa ut den, den känns lika oöverkomlig som Proust. Utdragen. 6 band skulle det visst bli. Hur kan man vara så uppfylld av sig själv att man tror att folk vill läsa ens självbiografi i 6 band. Inte för att den inte är bra, det är den. Men ändå. Önskar att jag hade lite av den där självgodheten. Istället vill jag inte ta för mycket plats, är alltid rädd att störa, att slösa andras tid.

1 kommentar:

  1. Känner igen mig. Ibland är det skönt att fly en stund.

    SvaraRadera