Gulligt svärord.

Söte Kristus!

Det måste vara den roligaste svordomen någonsin. Speciellt när den uttalas med emfas av en bibliotekarie som är klädd i olika matchande jordtoner. Lite vardagskul såhär på onsdagseftermiddagen.

Inte-tänka-på-det-ordet.

Igår introducerade DN mig för ett ord jag aldrig hade hört förut, och jag kan inte sluta tänka på det. Trots att det får mig att må riktigt illa, eller kanske just därför. Måste radera ut det där ordet och de där bilderna från mitt medvetande. Är det någon som har något fint ord eller begrepp jag kan tänka på istället? Kanske med en härlig bild till? Något som visar att världen är en vacker och ljuvlig plats.

Och DN. Allvarligt. Skärp er. Finns det ingen äckelspärr i tidningen? Eller hur tänkte ni.

Fjäriln vingad.

Hundratals små vita fjärilar fladdrar över åkar och ängar, leker sina lekar i augustisolen alldeles obekymrade om den stundande hösten.

Olle.

"Natuuuren och dess vanvettigt dansanta älvor!"

(Olle Ljungström svarar på frågan om vad som inspirerar honom i DN häromdagen.)

Man måste älska honom.

Liten har blivit stor.

Igår började han första klass. Sommarlovet är över!

Sommarlov!

Plocka smultron i skogen och jordgubbar från trädgårdslandet. Sitta på trappen och titta ut över fälten. Kisa mot solen. Klappa kaninungarna och cykla och bada. Det är sommarlov! Vi ses i augusti!

                                                           

En kattvideo tack.

Har förstått att det är djupt fånigt att lägga upp kattvideor. Just därför gör jag det. Den här gör mig på bra humör, även en dag som denna. 8 dagar kvar till Gotland! Då har det naturligtvis slutat ösregna. Solen skiner alltid när vi är på Ön.

http://www.youtube.com/watch?v=Vw4KVoEVcr0

Ibland.

Önskar ibland att jag var någon jag inte är, så kunde jag göra något jag inte skulle göra.

Till G.

Fick idag reda på att en god vän och mentor är döende i cancer. Han är 50 år. Han har en son som är 9. Jag hade tagit för givet att han alltid skulle finnas där med sina goda råd och sitt ödmjuka sätt. Idag har inte varit en lätt dag. Var tvungen att jobba på som vanligt men jag kan knappt andas. Det känns som om någon sitter på min bröstkorg. Vad är poängen. Poängen med att leva och kämpa med sin karriär och vad man nu gör om man kan dö bara sådär hux flux. Ifrån sitt liv. Och sina barn.

Mad Men.

Jag älskar den här bilden. Älskar den.

Finaste armbandet.

Sötaste smycket någonsin. I full paritet med kaninungarna här som precis fått päls och snart öppnar ögonen.

http://blogg.aftonbladet.se/sofissnapshots/2011/05/dagens-detalj-51#comments

Att kolla Sofis blogg en gång i månaden och frossa i New York-liv är en sann gulilty pleasure och får mig att längta tillbaka mer än lovligt. Jag kanske rymmer snart och aldrig mer kommer tillbaka. Vad sa ni dårå?

Vardagen tar livet av mig ibland, men det gjorde den aldrig där för där var vardagen en fest varje dag. Även den tristaste jävla dag var alldeles, alldeles underbar. Med en Budweiser ute på brandtrappan och taxibilarna som forsade förbi därnere i en aldrig sinande ström. Mitt ideala liv är som en film, alltid lite roligare och lite mer skarpt i konturerna än den krassa verkligheten, och jag har aldrig kommit närmare än under det år jag bodde och jobbade i äpplet.

Kvigorna i hagen.

Nu är de tillbaka. I år igen.

Och gosigare än nånsin.

Grattis i efterskott på Nationaldagen, Sverige!

När man bott i Köpenhamn ett par år och betraktat danskarnas ogenerade flagganvändande i tid och otid så tänker man tillslut - kan danskjävlarna så kan väl vi? Vi har också ett fantastiskt land att vara stolta över. Det är lätt att glömma bort det ibland. Right?

Respekt!

Att hotellstäderskor iklädda sina uniformer från New Yorks lyxhotell protesterar och kräver respekt för sitt yrke utanför domstolen där sjufaldigt sexbrottsanklagade DSK framträder är bara helt fantastiskt. Filmiskt. Respekt till dessa robusta kvinnor som dag efter dag städar upp skiten efter rika affärsmän på resa för att försörja sig själva och sina barn.

Deras protester är intressanta för den här saken är inte bara en könsfråga, nej långtifrån, utan också en klassfråga OCH en rasfråga. En fråga om under- och överordning och om man ostraffat kan ta sig rätten att utnyttja någon som på alla plan har lägre status än man själv.

Insamlingen.

Så har dagen kommit när man blev den där föräldern som initierar en insamling till fröknarna på dagis inför sommaravslutningen. Identitetskris.

Men ingen annan gjorde det ju den här gången och jag stod inte ut med tanken på att de duktiga pedagogerna som dignar under en för stor arbetsbörda med en för låg lön inte skulle få den uppskattning de förtjänar. Då får man ta att man blir den där Bror Duktig-typen som jag egentligen inte orkar med (Syster Duktig?).

Syrenens tid

Upptäckte att den ljuslila syrenen har överlägset godast doft efter att ha gått genom parken och luktat på alla sorter. Men att den blommar över på en vecka eller två och sedan låter oss längta ett helt år efter nästa gång är grymt. Melankoliskt.

Hela vintern har jag tittat på syrenträdet utanför köksfönstret och undrat vilken färg blommorna skulle vara. De var ljuslila.

Bodström

Thomas Bodström verkar ha skrivit en riktigt underhållande skvallerbok om sin tid i politiken.

Det vimlar av roliga citat. Här är ett: "Ibland brukar det hävdas att kungen är viktig när stora affärer med andra länder ska genomföras. Det är naturligtvis bara nonsens." Haha! Kul, tyckte jag. Men så är Republikanska föreningen den enda förening jag någonsin gått med i. Om inte bostadsrättsföreningen räknas? Där kostade det lite mer än 200 kronor att gå med... Men sen gick jag ur! När jag sålde och köpte hus.

Nä hörni, dags att avskaffa monarkin. Republik kan också vara glamouröst. Och där kan beskådas fina klänningar. Och söta barn. Se på Kennedys, Obamas. Glammigt folks!

                                                    

John John Kennedy på sin pappas begravning. Naaaw...

Elsa

Idag fyller Världens Busigaste 2,5 år! Grattis!

Åh vad jag får lust att fira med tårta, för att ta tillfället i akt att festa till det lite. Fast det "bara" är halvårsdagen. Jag tror på det där, ta tillvara på varje tillfälle att göra livet lite glammigare, om än med små medel. Det är åtminstone mitt recept för att stå ut med den vardagliga monotonin i lämna-jobba-stressa- hämta-laga mat-natta-städa.

Gosa ska jag inte glömma! Det klämmer vi in lite här och var. Också.

Och vinnaren är...jag!

Åh! Jag har vunnit mitt livs första tävling! Tack söta Cecilia Blankens, det ska bli sjukt kul att tillbringa en weekend på Nordic Sea Hotel och dricka en drink i isglas i deras Ice Bar.

http://blogg.mama.nu/cecilias-blogg/2011/05/23/och-vinnaren-ar-3/#comment-12500

Ingmar Bergman

Undrar om det är en slump att Ingmar Bergman dog tre veckor efter att han mottog ett brev där det påstods att hans älskade mamma Karin inte var hans biologiska mor. Och att det skulle publiceras en bok om det snart. Knappast, va? Så sorgligt, och så hänsynslöst att skicka ett sådant brev till en gammal man. Varför inte vänta tills han var borta? Men det är klart, författaren jagade naturligtvis en kommentar från den store regissören i denna sensationella sak, kantad av otrohet, ond bråd död, gentester, bortbytta barn och förfalskade kyrkböcker av pappa kyrkoherden.

Jag stötte på Ingmar Bergman ett par gånger när han fortfarande bodde i Stockholm, i mina uppväxtkvarter runt Karlaplan. Jag gick i gymnasiet. Han var redan då min store idol, jag gick till Cinemateket på Filmhuset var och varannan dag och var helt knockad av demonregissörens filmer. När han tittade rakt på mig (bara det är en ovanlighet på Stockholms gator, folk viker undan med blicken) så gjorde han det med en sådan värme och vänlighet att det kändes som att han såg mig och var nyfiken på vem jag var. Jag ville så gärna stamma fram att jag beundrade hans filmer, men vågade inte, och ville inte, störa. Men jag insåg redan då att det var hans storhet som regissör, att han kunde få skådespelarna att känna sig sedda och kanske också älskade. Och ja, han älskade väl vissa av dem lite extra mycket också, som vi vet... Det skulle jag också ha gjort om jag var han. Men jag hade nog hoppat över Bibi Andersson, hon är inte min favorit.

Bästa filmen? Viskningar och rop. Sämsta? Nattvardsgästerna.

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/ingmar-bergman-var-inte-biologisk-son-till-sin-mor